Camilla - Eriksson, Carina

. .

Résumé :
Var det Camillas tur nu? Efter ?r av ensamhet. Hennes pappa hade varit sn?ll men tyv?rr lyst med sin fr?nvaro. Mamma d?remot hade aldrig tyckt om Camilla. D?rf?r kom det inte som en chock n?r hon fick veta att hon var adopterad. Nu var pappa d?d och mamma befann sig n?gonstans s?derut med sin nya k?rlek Philip. Som en r?ddande ?ngel hade han funnits d?r, festens snyggaste kille och dessutom hade han bara ?gon f?r henne. Kompisen Marie hade blivit ursinnig och l?mnat Camilla ?t sitt ?de. Trots saknade efter v?nnen hade det k?nts s? bra om inte sm? obehagliga tills?gelse och yttringar kommit upp allt mer. Men vad kunde hon g?ra? Hon hade ingen och ingenstans att ta v?gen. Men allt skulle nog bli bra med tiden. Med bultande hj?rta l?ste Sara annonsen. En efterlysning. T?nk om det var hennes tvillingsyster? Borde hon skicka ett svar? Men r?dslan f?r att bli s?rad och besviken var stor. Hon var os?ker. Uppf?ljning p? Hammarudden

Biographie:
Jag heter Lena Hagvall Westr?m och ?r f?dd 1962 i Visby. Mina uppv?xt ?r tillbringade jag i det lilla brukssamh?llet Roma med sockerbruk och klosterruin. Kan inte f?rneka att ungdomsg?ngen, l?rare, butiksbitr?det, b?nderna och alla andra sp?nnande individer i v?rt lilla samh?lle fick mig till att b?rja v?va historier. Det b?rjade f?rmodligen redan d?r. Vart efter ?ren gick och jag fick mer k?tt p? benen tryckte historierna p? allt mer och till slut gick det inte att h?lla tillbaka. L?sryckta tr?dar skrevs ner f?r att inte bli mer ?n ett ark i byr?l?dan. Vad jag skulle g?ra med dem, det visste jag inte. Men en dag grep ?det in. Jag br?t foten. El?ndes el?nde, men faktum var att det var det b?sta som kunde h?nda. Ingen telefonf?rbindelse, ingen teve, inget internet och som gr?dde p? moset satt jag i en husvagn p? en camping som precis ?ppnat f?r s?songen. Jag var allts? helt ensam, f?rutom ?garen som tittade till st?llet kanske en g?ng om dagen och mina tv? hundar. D? b?rjade karakt?ren Nora prata med mig. Ord blev till sidor som blev till kapitel. D?r p? campingen f?ddes allts? min f?rsta roman Brudkronan. Det b?sta med allt ?r att jag lyckades f?nga upp min syster Carina Eriksson och idag ?r vi oskiljaktiga. Historierna fl?dar och jag har inte en aning om hur vi ska lyckas hinna skriva alla ber?ttelser under v?r livstid. Hon ?r inte bara min syster utan ?ven en sj?lsfr?nde. Jag hade s? innerligt ?nskat att f? dela allt med henne men tyv?rr s? tryter hennes ork p? grund av en tidigare skada. Men hennes fantasi finns i beh?ll och den tar jag g?rna del av. S? d?rf?r vill jag envist f? kalla henne medf?rfattare.